United är i final och jag tror inte mina ögon
Jag tittade på andra halvleken av United-Barcelona igår. United ledde med ett mål och var alltså i final, men samtidigt skulle det räcka med ett mål av Barcelona för att de skulle sno finalplatsen. Vanligtvis hade jag suttit som på nålar, men igår låg jag istället och halvsov i sängen, eftersom tanken på att United skulle nå en Champions league-final kändes så avlägsen. Jag var helt säker på att Barcelona skulle få en feldömd straff i sista minuten och gå vidare och jag ville inte se det hända.
Men det blev inga mål för Barcelonas del och direkt när domaren blåste kom det ett öronbedövande vrål från min TV och jag satte mig upp och försökte fatta vad som hade hänt. Spelarna i min TV kramade varandra och skrek och jag blev så rörd att jag fick tårar i ögonen samtidigt som jag satt och fånlog. United är i final. United är verkligen i final...
Sist de var i final var 1999 och man kan tycka att det inte var för så länge sedan, men när jag räknade insåg jag att det ändå handlar om nio år. Nio år... det är nästan halva mitt liv.
Jag tyckte att alla spelare förutom överskattade Nani förtjänar titeln "matchens lirare", men jag måste ändå hylla Paul Scholes lite extra. Han var avstängd i finalen 1999, så i år lovade Ferguson att han skulle få starta i finalen om United tog sig dit. Och då tog Scholes saken i sina egna händer och gjorde målet som tog United till finalen... hur fint är inte det?
Kom igen, låt oss få se det här igen... fast med Scholes i matchkläder och inte i kostym.
Men det blev inga mål för Barcelonas del och direkt när domaren blåste kom det ett öronbedövande vrål från min TV och jag satte mig upp och försökte fatta vad som hade hänt. Spelarna i min TV kramade varandra och skrek och jag blev så rörd att jag fick tårar i ögonen samtidigt som jag satt och fånlog. United är i final. United är verkligen i final...
Sist de var i final var 1999 och man kan tycka att det inte var för så länge sedan, men när jag räknade insåg jag att det ändå handlar om nio år. Nio år... det är nästan halva mitt liv.
Jag tyckte att alla spelare förutom överskattade Nani förtjänar titeln "matchens lirare", men jag måste ändå hylla Paul Scholes lite extra. Han var avstängd i finalen 1999, så i år lovade Ferguson att han skulle få starta i finalen om United tog sig dit. Och då tog Scholes saken i sina egna händer och gjorde målet som tog United till finalen... hur fint är inte det?
Kom igen, låt oss få se det här igen... fast med Scholes i matchkläder och inte i kostym.
Chris Cornell: min nya kärlek
Jag har under de senaste dagarna gått och kärat ner mig i den amerikanska musikern Chris Cornell utan att för den skull någonsin se en bild av honom. Jag hörde "You know my name" i senaste Bond-filmen och lyssnade på en del Soundgarden-låtar på youtube, men jag tittade aldrig på hur han såg ut.
Sådant är farligt, för när man lär känna låtarna tror man att man också lär känna artisten och man får en bild av honom i huvudet... och att sedan se en bild av hur han VERKLIGEN ser ut kan vara chockerande. Trots det satte jag mig nyss och sökte på "Chris Cornell" på Google och visst hittade jag bilder:
Sådant är farligt, för när man lär känna låtarna tror man att man också lär känna artisten och man får en bild av honom i huvudet... och att sedan se en bild av hur han VERKLIGEN ser ut kan vara chockerande. Trots det satte jag mig nyss och sökte på "Chris Cornell" på Google och visst hittade jag bilder:
Jag trodde att han skulle se mer ut som Chris Martin i Coldplay och dessutom vara yngre, men det hade kunnat vara betydligt värre. Han hade kunnat se ut som Loket Olsson eller Johnny Weir. Eller deras kärleksbarn *horror*
Ska vi tända ett ljus för en liten snorunge vars största bedrift var sälja en jävla massa kvällstidningar?
Jag hittade detta i en blogg:
"Alla reagerar vi med bestörtning över fallet med Engla och hennes öde. Genom att tända ett ljus vid fönstret kl 21:00 hedrar vi denna flickas tid som varit. Jag tänder ett. Gör du?"
Nej, verkligen inte. Varför skulle jag göra det? Jag är inte så insatt i Engla-fallet, men för mig verkar hennes största bedrift i livet ha varit att höja försäljningen av Aftonbladet med ungefär 50%. Jag är inte för kidnappning och mord av barn, hur jobbiga de än är, men kom igen, jag kände inte ungen. Varför ska jag tända ett ljus för henne?
Nej, om jag tänder ett ljus ikväll blir det för "mäktiga" Arsenal som effektivt spelat bort alla sina chanser att vinna något alls i år... precis som de gjorde förra året... och året innan det. När jag tittar på ljuset som brinner kommer jag att skratta ironiskt för mig själv och skåla i fläderblomssaft för vad som ser ut att bli ytterligare ett strålande år för magnifika Man United.
Det är inte lätt att vara Arséne Wenger just nu xD
"Alla reagerar vi med bestörtning över fallet med Engla och hennes öde. Genom att tända ett ljus vid fönstret kl 21:00 hedrar vi denna flickas tid som varit. Jag tänder ett. Gör du?"
Nej, verkligen inte. Varför skulle jag göra det? Jag är inte så insatt i Engla-fallet, men för mig verkar hennes största bedrift i livet ha varit att höja försäljningen av Aftonbladet med ungefär 50%. Jag är inte för kidnappning och mord av barn, hur jobbiga de än är, men kom igen, jag kände inte ungen. Varför ska jag tända ett ljus för henne?
Nej, om jag tänder ett ljus ikväll blir det för "mäktiga" Arsenal som effektivt spelat bort alla sina chanser att vinna något alls i år... precis som de gjorde förra året... och året innan det. När jag tittar på ljuset som brinner kommer jag att skratta ironiskt för mig själv och skåla i fläderblomssaft för vad som ser ut att bli ytterligare ett strålande år för magnifika Man United.
Det är inte lätt att vara Arséne Wenger just nu xD
Un giorno per noi (ja, ÄNNU mer konståkningshysteri)
Jag trodde att jag skulle kunna glömma bort konståkningen nu när alla mästerskap är över och stjärnorna är hemma och vilar upp sig, men det har bara lyckats till ungefär femtio procent. Nu har jag lagt ner youtube-sökandet efter gamla konståkningsvideos, men istället lyssnar jag på all möjlig musik som någon åkare någon gång har åkt till.
Dagens fynd är "Un giorno per noi" från Romeo&Julia, som sjungs av Josh Groban. Det var den låten Lambiel använde till sitt underbart känslosamma galaprogram där han åkte runt med en ros i handen. Idag kom jag plötsligt på att jag MÅSTE ha denna låt, så jag började söka på diverse sidor. Problemet var bara att jag inte mindes vad den hette på italienska, men jag tyckte mig minnas att den svenska översättningen var "en natt med dig" så jag sökte på alla möjliga variationer av "notte" utan att hitta något. Sedan fick jag givetvis veta att låtnamnet betyder typ "en DAG för oss", så jag var ganska fel ute.
Nu har jag låten i alla fall och lyssnar sönder den tillsammans med Raul di Blasios "Otonal", som användes i bl.a Yannick Ponseros kortprogram i år.
Det är helt sjukt vad vacker "Un giorno per noi" är. Min högsta önskan är att någon ska sjunga något sådant för mig, någon gång i mitt liv. Det är så mycket känsla, så mycket kärlek... den är så mycket Lambiel.
Dagens fynd är "Un giorno per noi" från Romeo&Julia, som sjungs av Josh Groban. Det var den låten Lambiel använde till sitt underbart känslosamma galaprogram där han åkte runt med en ros i handen. Idag kom jag plötsligt på att jag MÅSTE ha denna låt, så jag började söka på diverse sidor. Problemet var bara att jag inte mindes vad den hette på italienska, men jag tyckte mig minnas att den svenska översättningen var "en natt med dig" så jag sökte på alla möjliga variationer av "notte" utan att hitta något. Sedan fick jag givetvis veta att låtnamnet betyder typ "en DAG för oss", så jag var ganska fel ute.
Nu har jag låten i alla fall och lyssnar sönder den tillsammans med Raul di Blasios "Otonal", som användes i bl.a Yannick Ponseros kortprogram i år.
Det är helt sjukt vad vacker "Un giorno per noi" är. Min högsta önskan är att någon ska sjunga något sådant för mig, någon gång i mitt liv. Det är så mycket känsla, så mycket kärlek... den är så mycket Lambiel.
Jag förstår mig inte på amerikaner...
Imorse skrev jag ju om "The Big Blue" och om hur amerikanarna tolkar in en massa budskap om Gud och familjen där jag bara ser delfiner. Det visade sig att det inte är allt de har gjort för att förstöra denna film, utan de har också gjort om hela slutet för att den ska sluta lyckligt. I min version väljer Jacques att simma iväg med delfinerna, men i amerikanarnas version får han tydligen ett lyckligt "ever after"-slut med sin älskade tjej. Att ett sådant slut går rakt emot allt man har fått veta om honom under resten av filmen spelar tydligen ingen roll...
Nej, jag förstår mig inte på folket där på andra sidan Atlanten.
Nej, jag förstår mig inte på folket där på andra sidan Atlanten.
"Det Stora Blå"-abstinens
Jag pratade med Fanny om film häromdagen och det kom fram att hon aldrig har sett Det Stora Blå! Jisses, i min barndom var det en film som ALLA hade sett... den och Forrest Gump. Men i Uppsala hade de kanske andra filmer som de såg gång på gång.
Jag blev chockad och sade att jag måste visa den för henne, för den är verkligen en av de bästa filmerna som någonsin har gjorts. Jag började leta efter den men istället för filmen hittade jag soundtracket, som jag nu har lyssnat på det i ungefär ett dygn och under tiden har suget att se filmen utvecklats till en slags besatthet. Jag MÅSTE se filmen, helst just nu! Men den finns ju ingenstans. Det är verkligen sjukt hur det kan vara så svårt att hitta en kultfilm som denna. Jag har kollat på discshop, ginza, cdon, cd-wow, dvd.se... den finns verkligen inte att köpa!
Jag tror att mina föräldrar kan ha den på VHS hemma i Sollentuna, men vad har jag för nytta av det när jag inte har någon video?
Jag blev chockad och sade att jag måste visa den för henne, för den är verkligen en av de bästa filmerna som någonsin har gjorts. Jag började leta efter den men istället för filmen hittade jag soundtracket, som jag nu har lyssnat på det i ungefär ett dygn och under tiden har suget att se filmen utvecklats till en slags besatthet. Jag MÅSTE se filmen, helst just nu! Men den finns ju ingenstans. Det är verkligen sjukt hur det kan vara så svårt att hitta en kultfilm som denna. Jag har kollat på discshop, ginza, cdon, cd-wow, dvd.se... den finns verkligen inte att köpa!
Jag tror att mina föräldrar kan ha den på VHS hemma i Sollentuna, men vad har jag för nytta av det när jag inte har någon video?
Discshop säljer den här affischen för 129 kronor och jag är väldigt sugen på att beställa den... men nej, jag har bestämt mig för att inte handla en massa skit den här månaden, utan bara sådant jag verkligen behöver.
Jag har funderat lite på hur man ska tolka "Le Grand Bleu" också. När jag var liten tänkte jag inte så mycket själv, utan jag tyckte som mamma tyckte i de flesta frågor... och många av åsikterna jag fick från henne då sitter fortfarande i (det är bl.a därför jag är miljöpartist).
När det gäller "Det Stora Blå" sade hon att Jacques i slutet känner att han har mer gemensamt med delfinerna än med människorna, och därför väljer att stanna kvar nere i havet istället för att gå upp igen. Jag tog för givet att det var Sanningen och har trott det i hela mitt liv.
Men på IMDBs forum snackar de om en massa andra tolkningar, som att delfinerna är metaforer för olika saker som Gud och familjen och att han till sist väljer familjen framför sig själv när han simmar mot delfinerna. Whaaat? Det är ju helt befängt att tycka så! Här har jag gått i ungefär tio år och trott en sak, då ska fanimig den saken vara rätt också!
Fast jag undrar verkligen hur det skulle vara om jag inte hade sett filmen tidigare och såg den nu, när jag har lärt mig att analysera film? Skulle jag fortfarande bara se en delfin, eller skulle jag se symboler som min mamma aldrig lärde mig att se?
Fanny är perfekt när det gäller att diskutera sådant här, så när vi ser filmen ska jag inte berätta något om slutet för henne, utan hon ska få berätta hur hon tolkar det.
Jag har funderat lite på hur man ska tolka "Le Grand Bleu" också. När jag var liten tänkte jag inte så mycket själv, utan jag tyckte som mamma tyckte i de flesta frågor... och många av åsikterna jag fick från henne då sitter fortfarande i (det är bl.a därför jag är miljöpartist).
När det gäller "Det Stora Blå" sade hon att Jacques i slutet känner att han har mer gemensamt med delfinerna än med människorna, och därför väljer att stanna kvar nere i havet istället för att gå upp igen. Jag tog för givet att det var Sanningen och har trott det i hela mitt liv.
Men på IMDBs forum snackar de om en massa andra tolkningar, som att delfinerna är metaforer för olika saker som Gud och familjen och att han till sist väljer familjen framför sig själv när han simmar mot delfinerna. Whaaat? Det är ju helt befängt att tycka så! Här har jag gått i ungefär tio år och trott en sak, då ska fanimig den saken vara rätt också!
Fast jag undrar verkligen hur det skulle vara om jag inte hade sett filmen tidigare och såg den nu, när jag har lärt mig att analysera film? Skulle jag fortfarande bara se en delfin, eller skulle jag se symboler som min mamma aldrig lärde mig att se?
Fanny är perfekt när det gäller att diskutera sådant här, så när vi ser filmen ska jag inte berätta något om slutet för henne, utan hon ska få berätta hur hon tolkar det.
