Tydligen är det någon klimatdemonstration ikväll då alla ska släcka lamporna i en timme, från 20.00 till 21.00. Mneingen med det är förmodligen att hela världen ska bli svart och när bilderna på vårt svarta jordklot visas på TV kommer alla människor att inse Den Ultimata Sanningen och börja källsortera.
Jag är inte mycket för klimathysterin, men sådana här grejer är ganska coola. Jag såg bilder från Sydney imorse (ja, det var ju kväll för dem) och de hade släckt ner hela sitt operahus. Här i Sverige ska tydligen kungen släcka ner slottet och om han kan så ska ju inte jag vara sämre...
Tyvärr ska jag inte vara hemma ikväll utan hos Minette och jag kan inte gärna kräva att alla ska sitta i mörker i en timme. Om jag är hemma mellan åtta och nio LOVAR jag att släcka lamporna, TVn och datorn, men som sagt ska jag iväg och jag är ganska säker på att jag inte kommer hem innan nio. Tyvärr.
Och även om jag hade varit hemma; vad hade jag gjort i en timme i totalt mörker? Det går att tända levande ljus, men de lyser inte upp tillräckligt mycket för att man ska kunna läsa. Det mest troliga scenariot är att jag hade släckt ljusen precis vid åtta, suttit i mörker i ungefär fem minuter, tittat ut genom fönstret, sett att ingen annan har släckt, suttit i fem minuter till och sedan tröttnat och tänt ljuset igen. Men tio minuters demonstration är bättre än ingen alls.

Konståkningen är över för den här säsongen och Joubert, Lambiel och de andra har åkt hem till Frankrike, Canada, Japan och var de nu kommer ifrån. Nu ska de ta det lugnt, sola, bada och tänka på allt annat än konståkning för att ladda batterierna inför nästa säsong. Tyvärr har inte mitt huvud hängt med riktigt, utan jag tänker fortfarande på konståkning minst en gång varje timme.
Fast det är nog till stor del mitt eget fel. Nu de senaste dagarna har jag nämligen suttit och tittat på gamla program på youtube och dessutom hängt en del på olika konståkningsforum. Jag har också försökt få ner lite musik som jag gillar, vilket har visat sig vara nästintill omöjligt då nästan allt är specialkomponerat. Min femlåtars spelningslista på Itunes ser för närvarande ut såhär:
* Tosca - Puccini (Plushenko)
* Buzzy Bee - Robert Wells (Alban Preaubert, ett av mina favoritprogram någonsin)
* Otonal - Raul di Blasio (Yannick Ponsero, en medioker åkare men gudomlig musik)
* Staying Alive - BeeGees (Christoffer Berntssons discolåt)
* Rise - Safri Duo (Jouberts uppvisningsprogram från Göteborg)

Inte så imponerande kanske... men jag jobbar på det.

Det finns ingen sport jag blir så glad av som just konståkning. Att se herrarna (jag tittar bara på herrarna, för jag tycker att tjejerna är lite fåniga) åka ger mig gåshud och ett stort fånleende på läpparna. Det är så vackert, så vackert att inget annat kan mäta sig med det. Igår satt jag från två till halv sex och tittade på herrarnas korta program och jag ångrar det inte en sekund. Idag missade jag tyvärr friåkningen på grund av jobbet och det är jag ganska ledsen över. Nu går jag runt här med konståkningsabstinens...

Redan innan VM fick jag veta att två av mina favoriter (Plushenko och Lysacek) hade hoppat av, och när korta programmet började var även Preaubert tvungen att bryta. Som tur var fick jag i alla fall se mina två största favoriter, nämligen Lambiel och Joubert. De där två är helt fantastiska, fast på så olika sätt. Och de är inte bara härliga att titta på när de åker, utan både verkar vara riktigt trevliga och smarta även när de ger intervjuer. Lambiels leende (som han visar ofta) måste seriöst få pris för världens underbaraste, och Jouberts skämtflirtande med Werner var nog bland det roligaste jag någonsin sett.

Varje gång Fanny kommer hit klagar hon på att fåglarna skriker så att hon inte kan höra TVn/spelet/mig/musiken/annat som hon vill lyssna på. I början höll jag med henne och provade olika saker för att få de små liven att hålla näbben för en gång skull, men nu har jag märkt att jag börjar vänja mig vid deras skrikande. När Fanny klagar på skriken är jag oftare och oftare helt oförstående eftersom jag inte störts alls... och nyss hände något som verkligen var intressant.
Jag håller på och uppdaterar mitt Itunes med en massa nya låtar och nyss skulle jag lyssna igenom lite musik för att kolla om det är något jag vill ha kvar eller om det ska slängas. Jag sätter på en låt i winamp... men kan till min stora förvåning inte höra den ordentligt. Jag hör lite svagt sådär, men det är något som gör att den inte hörs som den ska. Jag funderar ett tag och sedan skrattar jag, för jag inser att jag inte hör låten för att fåglarna håller på och överröstar musiken.
Jisses... jag har verkligen lärt mig att koppla bort dem nu.

För två veckor sedan försökte jag se Uniteds Champions League-match mot Lyon via en stream, men trots ihärdigt sökande och testande hittade jag ingenting som fungerade. I ren frustration gav jag då upp allt vad fotboll heter och spelade Guitar Hero istället, vilket var nästan lika roligt.
Jag hade inte höga förhoppningar på att få se Uniteds match ikväll, men döm min förvåning när jag faktiskt hittade en fungerande stream på Uniteds match mot Lyon. Jag satt framför datorn vid 20.35 och väntade otåligt på att sändningen skulle börja när jag kom på att jag kan lyssna på studiosnacket på 6:an (inför Milan-Arsleanal). Och där fastnade jag...
Först sade jag mig själv att jag BARA skulle se Arsenals och Milans startelvor. Sedan försökte jag mig på multitasking i form av att ha Uniteds match igång på datorn och Milans på TVn och titta på båda samtidigt, vilket gick väldigt dåligt eftersom jag missade hela sammanhanget. Jag provade med att titta på Milan och lyssna på United, men det fungerade inte heller, så till sist gav jag upp United och satte mig i min Sacco-säck för att titta på Milan.
Det var faktiskt en bra match och jag måste säga att jag rådiggar Milan i sådana här stora matcher. Mot italienska B-lag spelar Milan som ett B-lag, men i stormatcher är de närapå oslagbara. Och deras äldsta spelare har ju vunnit allt som går att vinna och lite till... fem CL-bucklor (Maldini) är grym respekt!
Tyvärr fipplade Grodätarna från London in bollen i mål ett par gånger och slog ut stolta, starka Milan från världens finaste klubbturnering för den här gången. Jag hoppas av hela mitt hjärta att de kvalar in nästa säsong och katt Maldini och gubbarna är lika starka som någonsin. Champions League är helt enkelt inte Champions League utan Milan.


För övrigt gäller rubriken bara ikväll. I normala fall håller jag på mitt United.

Jag tänkte egentligen inte svara på tjejsnack-frågorna den här veckan eftersom de var ganska tråkiga (när är de inte det?), men sedan såg jag någon annan som hade svarat och då kom jag på att jag kan brodera ut mina svar en aning så att det inte blir så tråkigt som det skulle kunna vara.
Temat är djur.

Har du några djur, ras och vad heter de?
Jag har två dvärgpapegojor som heter Kaisei och Quincy och en undulat som heter Niblet, som dock bor hemma hos mina föräldrar i Stockholm. Jag är fäst vid alla djuren, men inget av dem är särskilt fäst vid mig... eller om de är det så är de ganska bra på att dölja det.

Är det nåt djur du skulle vilja ha, vad?
Jag skulle väldigt gärna vilja ha en tam mammut. Jag tycker att de är så otroligt vackra och mäktiga och jag avgudar deras enorma betar. Om man ska välja ett djur som inte är utdött får det bli ett näbbdjur, eftersom de är de osannolikaste djuren som finns på vår planet idag.

Är det nåt djur du INTE skulle vilja ha, varför?
Jag vill inte ha några smådjur förutom fåglar, eftersom jag tycker att alla är så tråkiga. T.ex. marsvin sitter ju bara där medan papegojor är som en hel sitcom. Reptiler är det samma sak med; de är tråkiga. Jag skulle inte vilja ha grisar heller.

Om du fick vara ett djur en dag, vilket, varför just det?
En mammut. Fatta vad alla skulle bli förvånade när jag kom knatandes där på gatan... fast i och för sig skulle jag nog vilja vara i Sibirien isåfall.

Finns det något djur du är rädd för, vilket?
Jag har inte fobi för något djur, men exotiska insekter gillar jag inte eftersom jag har hört så många hemska historier om hur de lägger ägg under huden, sprider sjukdomar etc.

Jag såg senaste amerikanska Lost-avsnittet igår (så ni som inte vill ha spoilers på "The Constant" får sluta läsa här) och blev förvånad över hur serien kan nå sådana höjder efter den mediokra tredje säsongen.
Jag var helt fast i Lost under första och andra säsongen och säsongsfinalen på andra utnämnde jag till bästa avsnittet någonsin. Sedan började säsong tre och allt kändes bara som en enda lång väntan på att något skulle hända utan att det någonsin gjorde det. Man fick inga egentliga svar på någonting, utan bara fler frågor. Inga av karaktärerna berörde mig särskilt mycket, utan alla deras flashbacks berättade bara samma saker som man redan hört förut. Ja, Sayid har gjort en massa hemska saker, vi VET. Och Kate har problem med relationer, vi har FATTAT DET.
Så när fjärde säsongen började trodde jag att Lost skulle hålla ungefär samma nivå som säsong tre, det vill säga ganska låg. Men första avsnittet var överraskande bra, andra likaså, tredje höll också hög klass... och sedan kom avsnitt fyra och fem som totalt knockade ner mig från stolen. Fy fan vad bra de var.
Ett tecken på det var att jag inte klickade mig in på en massa amerikanska Lost-forum direkt efteråt, utan bara satt och försökte ta in alla känslor. För avsnitten handlade inte så mycket om att få svar på saker, som om människorna och relationerna de har till varandra. T.ex. i senaste avsnittet hade jag kunnat sitta och fundera på tidsresor efteråt, men istället satt jag där och fånlog över att Desmond äntligen hade fått kontakt med Penny.

Och Dan Faraday... vilken karaktär! I början var jag skeptisk, precis som jag alltid är mot alla nykomlingar (sedan Paolo och Nikki), men redan i avsnitt tre smälte jag totalt för hans nördiga charm. Han personifierar verkligen det där förvirrade geniet som kan räkna ut avancerade reaktioner i huvudet, men som inte för sitt liv kan klura ut varför hans flickvän tröttnat på honom. Jag vill se mer av honom.
Desmond har varit min favorit ganska länge (och hans aktier har inte direkt försämrats efter senaste avsnittet), men om Dan fortsätter på det här sättet har han lätt potential att bli min nya favorit.