Jag fick inte veta att man skulle bära rött igår för att stödja Burma förrän på kvällen. Då tackade jag högra makter att jag råkade ha på mig en blå tröja och att jobbtröjan är vit. Visserligen är byxorna där röda, men jag ignorerar det.

Visst, det är hemskt när de slaktar människor och det kan inte vara kul för de som bor därborta. Men att ta på sig en röd tröja och tro att det på något sätt skulle hjälpa människorna där är inget annat än larvigt PK-beteende.
PK=politiskt korrekt, dvs att man alltid tycker "rätt" i alla frågor och ser sig själv som god.

Sverige är så PK. Jag är trött på det. Det bor 1 321 400 000 människor i Kina. Det är fler än i Sverige. Många fler till och med. Men om just JAG tar på mig en röd tröja så måste de ju fatta att det de gör är fel och ändra på sig.
Aftonbladet föreslog att vi ska bojkotta OS om Kina inte ändrar sig. Jamen om lilla Sverige bojkottar OS är ju hela turneringen helt meningslös, t.ex. sjukampen kommer ju att förlora 90% av alla tittare. Och det vore ju en katastrof.

Jaysus, grow up. Jag är för protestaktioner, men emot att vi leker skenheliga. Ska vi göra något ska vi GÖRA något och inte bara sitta och prata om hur hemskt det är därborta. Jag vet inte riktigt vad vi skulle kunna göra eftersom Sverige, som sagt, är ett rätt meningslöst land. Vi kanske kan bli polare med USA och därigenom påverka Kina?
Och USA vill SÄKERT vara med och störta Kina, för de har ju INGA ekonomiska intressen där.

Nej, det finns nog inte så mycket vi kan göra förutom att ta på oss röda tröjor och "visa sympati" för Burma. Det hjälper nog inte dem, men vi kan i alla fall  intala oss själva att vi är goda människor.

Dags att svara på lite frågor. Jag måste tyvärr skynda mig eftersom det är sent, men något slags svar ska jag väl kunna knåpa ihop? Denna veckas frågor handlar om den gångna sommaren.

• Vad minns du mest (förutom regnet) från sommaren 2007?

Mitt mesta minne är tyvärr negativt och handlar om jobbet. Jag minns bäst personalbristen där och de långa timmarna när man tvingades sitta ensam i kassan och försöka hantera alla kundfrågor. Det beror nog på att jag jobbade nästan hela sommaren och inte tog så mycket ledigt.

• Har du haft en skön sommar? Motivera gärna!

Min sommar har varit sådär. Mina två lovveckor var sköna (och speciellt den i Finland), men nu i efterhand kan jag tycka att jag försökte hinna med lite för mycket och glömde att varva ner. Och jobbet kan väl aldrig defineras som "skönt", även om det inte var helkasst hela tiden.

• Har du rest något, var? eller stannat på hemmaplan?

Som sagt var jag i Finland en vecka i juni. Där besökte jag farmor och min moster. Mesta tiden var jag i Tammerfors, men jag var även uppe en sväng i mammas hemtrakter i Savo. Det är min enda utlandsresa tyvärr. Jag var rätt nära att åka på en sista-minuten med Emma, men till sist beslutade jag mig för att stanna kvar i Sverige i hopp om att komma in på universitetet.

• Är det viktigt för dig att ligga på stranden och få fin färg?

Njae, platinablonderade bimbos som ser ut som pepparkaksgubbar i ansiktet är bland det värsta jag vet, så jag har lovat mig själv att ta det lugnt med solandet. Lite färg är alltid trevligt, men jag har insett att jag inte har generna för att få till det på stranden... i år har jag provat lite brun utan sol, men när allt kommer omkring har jag accepterat att jag nog alltid kommer att vara vit.

• Vad är din favoritsyssla på sommaren?

Min absoluta favoritsyssla är att rida. Det finns ingenting så mysigt som att pyssla i stallet och rida ut en varm sommardag. Tyvärr blev det bara ridning ett fåtal gånger den här sommaren. De andra sysslorna jag gillar är av det slappare slaget som att läsa, spela TV-spel och bara göra ingenting.

Jag har besökt Michas och Barbiedolls bloggar och kan säga att ingen av dem verkar vara den vassaste kniven i lådan. Barbiedolls anhängare skriver att hon är sååå intelligent och allt det, men när jag läser hennes blogg får jag intrycket av att hon är rätt uppmärksamhetssökande och möjligen har något slags socialt problem. Detta säger jag utan att ha träffat henne personligen.

Olika?
Jag funderade och kom på en massa saker som är olika varandra. Mina svarta fingervantar och Niblets hirskolvar t.ex. Eller blommorna ute på gården och reklamen som kom i brevlådan igår. Men vad lamt att ta kort på två helt random saker och skriva "de här är olika varandra".
Jag funderade ett tag, men sedan kände jag att jag var hungrig, så jag gick för att koka ägg. Jag kokar alltid två ägg åt gången så att jag kan äta ett nästa morgon, men till min irritation såg jag att vi bara hade ett ägg kvar. Jag letade i kylskåpet och hittade ett till paket ägg, men det visade sig att någon hade köpt vanliga burhönsägg och inte ekologiska. Pappa förmodligen.
Så det blev ett ekologiskt och ett "vanligt" ägg. De har så olika ursprung, men ändå är de så förvillande lika till utseendet. Där fick jag min olika-bild till sist, även om äggen i sig är lika.

Jag har blivit lite bloggtokig nu och surfar ofta runt på människors bloggar. Ett fenomen som jag sett ganska ofta är tävlingar... alltså att bloggaren lottar ut någonting bland läsarna. Senast idag såg jag en tjej som gav bort en mascara och en ganska ful brosch till den som skrev inlägg 62 i hennes gästbok.
Givetvis fick hon minst 62 gästboksinlägg, vilket är ungefär 62 gånger mer än jag någonsin fått.
Tur att jag faktiskt HAR fått inlägg... annars skulle ovanstående mening bli svår att formulera, eftersom ingenting går att multiplicera med noll så att det blir 62. NV-humor :)

Hur som helst, jag tänkte också ha en tävling eftersom jag vill ha en massa kommentarer i min gästbok. Eller nej, det bryr jag mig egentligen inte om (vilket jag kommer att skriva mer om någon annan dag), men vi kan ju se hur många jag får.

Eftersom jag inte har något jag vill ge bort just nu, ska jag ge bort något icke-materiellt i förstapris, nämligen en SPOILER TILL HEROES! Eller inte...
Nej, seriöst, jag ska ge bort en egentillverkad bakgrunsbild. Vinnaren får helt enkelt själv skriva till mig vad bakgrundsbilden ska föreställa, så fixar jag det i Photoshop eller Paint. Vill du ha en bild där Stephane Lambiel och Frodo kysser varandra? No problem ^_^ Det fixar jag på en timme, eller fem.

Hur ska man då göra för att få denna eftertraktade gåva? Ni behöver inte skriva 62 inlägg i gästboken, eftersom jag som sagt inte är mängdskåt. Kvalitet före kvantitet tycker jag. Nej, ni kan skriva.. hmm... skriv ert bästa skämt och det som får mig att skratta allra mest vinner.

Kom igen nu, kämpa för detta åtråvärda pris!
Förhoppningsvis blir jag såhär glad när jag läser era skämt:




Och nej, jag tror ärligt talat inte att jag kommer att få ett enda skämt, men meningen med den här tävlingen var inte att öka på min kommentarskärd, utan att gör narr av bloggtävlingar.

Jag har fortfarande kvar min Netonnet-mail eftersom jag jobbar där då och då och jag brukar läsa den ibland för att se vad som händer. Mest är det mail från inköparna om nya varor och påminnelser från ledningen, vilket är ganska tråkigt att läsa. Men idag hade jag (och alla andra) fått ett avskedsmail från en kille som slutat hos oss.
Jag visste att han skulle sluta, så det var inte särskilt oväntat... men att han skulle skriva det han skrev...
Han satte fingret på precis det som ALLA i butiken tänker, men som ingen vågar säga till ledningen.

"Hur ska Netonnet lyckas behålla sin personal?"

Nästan alla i butiken är missnöjda och söker nytt jobb. Det gyllene undantaget är väl ledningen, som verkar totalt verklighetsfrånvända... eller ja, vår butikschef är inte heller så nöjd alla gånger, men har har väl en lönecheck som uppväger det.
Är det inte något fel när det är så? Jag skulle kunna sitta här och skriva listvis med skit om Netonnet, men jag ser inte riktigt poängen i att göra det. Jag vill heller inte recitera avskedsmailet ord för ord, utan bara nämna att det var positivt formulerat, trots den uppenbara frågan om personalens moral.
Han är lite av min hjälte nu, Dennis :D


Ska gå och läsa lite nu och sedan lägga mig.
Jag har läst ut "Allt är Upplyst" nu och den var väl sådär... Alex är världens härligaste ukrainska wannabe-amerikan, men resten av boken var aningen seg. Nåja, jag kanske blev lite intelligentare av att läsa den.

Efter den ville jag läsa en klassiker, så jag letade igenom alla bokhyllor vi har hemma och hittade en bok av Ernest Hemingway. Jag minns inte vad den heter, men den handlar om en fiskare som måste göra vad han kan för att försörja sin familj (nej, det är INTE "Den gamle och havet").
Den är rätt bra, fast jag läser den på engelska och har lite svårt för att fatta alla fiskar-fackuttryck.

Jag provade nyss att göra ett antagningstest till veterinärlinjen i Slovakien, som jag funderar på att söka till.
På provet stod det att det BARA krävs gymnasienivå på kemin och biologin för at klara testet. Visst, de engelska orden gör det ju lite svårare, men jag som hade MVG i Kemi A och B (och dessutom tyckte att kemi var skitlätt) och Biologi A (bara VG i B-kursen) borde väl klara någon fråga?
Resultatet?
Jag kunde EN kemi-fråga och två biologifrågor av tjugo möjliga. Och inte ens de är jag säker på att jag hade rätt på eftersom det inte finns något facit. Vissa felsvar kan jag nog bortförklara med att jag inte kan de engelska termerna, eller att jag inte har min formelsamling här, men ändå? Ska inte jag vara MVG-barnet från min gymnasieklass?


Jag ska avvakta lite med Slovakien nu. jag har mailat skolan och ett par elever därifrån och de får hjälpa mig med ansökningarna, som inte behöver vara inne förrän i maj om jag har fattat det rätt. Under tiden ska jag satsa på högskoleprovet utav helvete.
Jag ska läsa engelska böcker, DN, slå upp alla obekanta ord som jag hittar, äta en massa Omega-3, träna på diagram, träna mer på diagram, gå igenom gamla prov... och planera provdagen lite bättre än jag gjort de två senaste gångerna.




Den här hästen påminner lite om Lace, som jag hade som ridlägerhäst i Enköping -97. Jag lärde mig rätt mycket av honom, trots att han slängde av mig två gånger. Tyvärr är han död nu.

"Nära?" tänkte jag, samtidigt som jag lyssnade på Pavarottis mäktiga röst i stycket Caruso, som min kompis skickat till mig. "Vad är nära?"
För att få inspiration tittade jag igenom andra TisdagsTema-foton och såg att det mest var bilder på hundar och kompisar; alltså saker som står bloggaren nära. Det kändes inte riktigt jag och dessutom hade jag inga lämpliga fotoobjekt i närheten idag. Men jag såg att en av bloggarna hade skrivit något i stil med "Närmare än såhär kan man inte vara" och då kom jag att tänka på Vincents citat från Silent Hill 3 när han ska ge Heather en vägbeskrivning till kyrkan:

Därför blir min bild en bild på himlen, eftersom oavsett hur långt bort någonting verkar vara så är det alltid närmare än himlen. OCH för att alla Vincent-bilder som finns på internet är copyrightade och för att jag inte orkade sätta igång mitt PS2 bara för att få en bild på skärmen >_<
Bilden är tagen en vacker sommardag i Finland, när jag låg på stranden, viftade bort bromsar och förgäves försökte fotografera måsar.

Ni vet hur vissa saker verkar ligga etta på alla listor... U2:s låt "One" är t.ex. etta på alla listor över världens bästa låtar, Toyotas bilar är alltid de bästa begagnade bilarna som går att köpa, Ica Maxis mat är alltid billigast...
Och i musikalvärlden finns det bara en självskriven etta.
Nej, det är inte Andrew Lloyd Webber, utan Les Miserables.
Den ligger etta på ALLA listor över världens bästa musikaler, så det måste helt enkelt vara jävligt bra. Den är för musikaler vad Toyota är för bilar, eller vad "One" är för rock.

Jag vill beställa den, men den finns inte på någon svensk sida... så det är Amazon som gäller, vilket skrämmer mig lite. Jag litar inte på amerikanska sidor. Jag litar inte på något amerikanskt överhuvudtaget...
Men jag måste beställa den därifrån, eftersom det är enda stället där den finns >_<

Idag har jag planerat att inte göra någonsin konstruktivt, utan bara lata mig. Man behöver sådana dagar också då och då. Nu har jag jobbat tre dagar, så jag tycker att jag förtjänar det här.
Planerna idag är att spela galet mycket TV-spel och se på Formel 1.

TV-spelet jag håller på med nu heter Ico och nu när jag har kommit in i det gillar jag det faktiskt. Det är min typ av pussellösning och till min stora lycka har jag faktiskt löst de flesta pusslen själv :D
Synd bara att jag är så otroligt dålig på att slåss. I pussellösningen kan jag vara hur rationell och förnuftig som helst, men direkt när jag blir anfallen slutar jag tänka och får bara panik... det spelar ingen roll om det är Silent Hill eler Ico jag spelar, paniken är lika stor i alla fall. Resultatet av paniken är att blint slår på "anfall"-knappen utan att se vart jag slår... eftersom jag i Silent Hill oftast håller i ett maskingevär lyckas jag för det mesta döda alla fiender (och slösa bort oändligt mycket ammunition), men i Ico har jag bara en träpinne, så där är det mest turen som avgör om jag faktiskt lyckas döda monstren, eller om jag dör själv.
Nåja, man kan inte vara bra på allt.

Det enda spelet där jag kan behålla min kyla är Metal Gear Solid, men det kan bero på att jag där styr en riktig soldat som har en hel arsenal med raketgevär, dynamit, sniper-gevär och målsökande missiler. Sådana saker tenderar att förbättra oddsen jämfört med träpinnar.

Och Formel 1 har jag inte sett på flera veckor, så det passar bra att göra det nu. Jag har ingen speciell favorit, utan tycker att det är roligt om någon av de sämre förarna hamnar på pallen. Man kan säga att alla förutom Ferrari- och McLarenförarna är mina favoriter.
Och så tycker jag att det är otroligt roligt att se Kimi Räikkönen göra bort sig. Han kommer aldrig att bli som Mika Häkkinen och det är lika bra att han inser det och börjar utbilda sig till mäklare eller telefonförsäljare istället. Han kommer aldrig, aldrig att bli världsmästare, den där pojken.

Mika Häkkinen for ever.
Jag tänkte rösta på honom i presidentvalet, men jag fegade ur... tyvärr. Jag tror att han skulle bli en utmärkt president.

Ska dra till jobbet snart och tillbringa några fler timmar i kassan, samtidigt som jag försöker kränga på kunderna grafikkort, mobiltelefoner och helt onödiga försäkringar för att några aktieägare i Borås ska kunna fylla sina plånböcker.
Nice.
Idag ska det i alla fall börja en ny tjej i kassan, vilket är roligt. Det är kul när de är så ungaoch naiva och inte vet vilket jävulskt företag de fått jobb hos. Efter någon månad kommer de att vara som alla andra arbetare, söka nya jobb och bara längta tills de kommer därifrån.
Jag har ju redan kommit därifrån, men ändå går jag tillbaka dit... varför? För att de ringde och undrade om jag kan jobba några dagar den här veckan. Och det är ju lite pengar i alla fall.

Det känns så skumt när det kommer in kunder och köper 50-tums plasmor för 25000 och jag slår in det i kassan, ler och påminner dem att inte lägga den ner. Det är inte en verklig summa för mig. Jag skulle aldrig ha råd att köpa en sådan TV själv... men ändå ser jag dagligen sådana rulla förbi mig, ut till vardagsrum rumtom i Stockholm.
Det känns märkligt att sälja något man själv inte har råd med.

Jag hade inte träffat Janna på länge, så jag frågade henne om hon ville komma över till den kungliga huvudstaden. Jag trodde att hon skulle säga något i stil med "nej, jag har inte tid nu, kan inte du komma till Uppsala istället?", som de flesta av mina kompisar säger. Men istället sade hon "Javisst, funkar nästa vecka?".
Härligt!

Idag kom hon alltså hit, den gode Janna, och vi hade väldigt kul här. Vi gjorde väl inte så mycket utan pratade mest medan vi gick längsmed Drottninggatan. Vi besökte Vattumannen och Isis Kammare och tittade på kristallkulor och hakkorsförsedda vykort (!) och sedan visste vi inte vad vi skulle hitta på, så vi gick till Kulturhuset för att bli kultiverade.
Där tittade vi på en fotoutställning med bilder från England, vilket var rätt intressant, men kanske inte så kultiverande.
Efter det gick vi och åt indisk mat i Kungshallen. Jag åt kyckling med cashewnötssås och ris, vilket var riktigt gott, och Janna åt någon slags fisk, vilket säkert inte var riktigt lika gott... men så gillar jag ju inte fisk.
Under maten diskuterade vi min dröm, som är att rida genom Sverige. Janna ville hänga på, så vi diskuterade hur vi skulle tjäna pengar på det, var vi skulle få tag på hästar och lite annat. Det blev inte så seriöst, men det blir det ju aldrig när man snackar med Janna :)

Sedan skulle Janna få skjuts hem till Uppsala med sin pappa, så jag guidade henne till Solna station och åkte själv hem till mig.
Det var riktigt trevligt att träffa henne igen och höra allt skvaller om mina föredetta klasskompisar. Jag skäms över att jag är så dålig på att hålla kontakten med dem, men å andra sidan är jag dålig på att hålla kontakten med alla... jag har själv sagt (om mig själv) att jag har lätt för att skaffa nya vänner, men svårt för att behålla dem. Jag hoppas för min skull att det inte är helt sant.

Nu har jag bestämt mig. Jag ska ta MC-kort. Jag har aldrig suttit på en MC förut, jag har ingen aning om var alla reglage sitter och jag har ingen vän som kan visa mig... men hey, det ska nog gå bra.
Jag kommer att få tillbaka sju lax på skatten och de pengarna tänkte jag använda till tio körlektioner på Grönlunds, samtidigt som jag läser teorin privat. Jag har ju B-körkort och dessutom läshuvud, så teorin känns inte alltför svår.
Då är det nog värre med manövereringen...
Mamma blev inte glad när jag berättade det för henne och pappa kommer att bli helt galen. Enligt dem är MC-kort lika med en enkelbiljett till Nangijala utan återköpsgaranti. Jag försöker säga att jag inte kommer att busköra och påminna dem om att jag är helt ostraffad med bil och i princip aldrig kör för fort, men de lyssnar inte.
Nåja, jag är trots allt 21 år gammal, så det spelar ingen roll vad de säger.



Min lillebror ville att jag skulle nämna att Duane Allman dog i en MC-krasch. Anledningen vet jag inte, för inte fan avskräcker det mig... jag vet inte ens vem han är. Men det var säkert inte kul för honom.

En av mina definitioner på en dum människa är att han/hon inte läser. Några gånger om året läser man rapporter om amerikaners läsvanor och där står alltid att typ 80% av dem inte läste en enda bok förra året och då känner jag mig alltid intelligentare eftersom jag läser...
Men gör jag det? Okej, DN varje morgon med frukosten är en självklarhet, men jag är inte jätteduktig på att läsa böcker. Jag tycker aldrig att jag har tid, eller så finns det något annat som lockar, som TV:n eller datorn... det är inte att jag inte gillar att läsa, utan att det helt enkelt finns annat jag giller mer.

Men nu har jag gjort slag i saken och bestämt att jag ska läsa en stund varje kväll innan jag går och lägger mig. Och det är faktiskt rätt skönt att varva ner på det sättet. Plus att jag känner mig smart och bildad när jag läser.
Nu är det inte Dostojevskij eller Shakespeare jag läser, men det är i alla fall ett steg framåt. Ett steg förbi de där 80% som aldrig läser en enda bok :)

Boken jag läser just nu heter "Allt är upplyst" och är skriven av Jonathan Safran Foer. Den handlar om Jonathan själv, som åker till Ukraina för att leta upp platsen där hans farfar levde och kvinnan som räddade undan honom från nazisterna. I Ukraina träffar han wannabe-hiphoparen Alex som ääälskar allt amerikanskt och hans farfar, som verkar ha en jäkla massa känslor i bagaget.
Hittills är den rätt bra. Alex är en av de skönaste personer jag någonsin läst om och hans redigörelse för Jonathans resa är riktigt rolig. Jonathans historiska berättelser är inte riktigt lika intressanta och ibland är de tom. lite sega.
Men jag rekommenderar boken.

Svart och vitt? Det får mig att tänka på svartvitt. Jag tar inte ofta bilder i svartvitt, även om min kamera kan göra det.
I somras skulle jag dock testa alla funktioner på kameran, så jag knäppte några kort i svartvitt, som blev hyfsade. Men sedan glömde jag ställa om kameran, så den fortsatte att ta svartvita kort under hela hemresan. Jag som ville fotografera måsar från Finlandsbåten... :(

Jag såg på Dr Phil igår. Ja, jag vet vad ni tänker, men om ämnet är intressant blir ofta programmet det också.
Igår var ämnet människor som vill bli kända snabbt. Bla. var en av gästerna en mamma, vars högsta dröm var att hennes femåriga dotter skulle bli känd. Hon var inte rationell eller realistisk på något sätt, utan pratade bara om hur det var hennes plikt som mamma att hjälpa sin dotter och om hur talangfull ungjäveln var.
Sedan fick man se ungen sjunga och inte nog med att hon sjöng förjävligt, hon var både fet och ful också. Men hon var övertygad om att hon skulle bli en stjärna, eftersom mamma hade sagt det. Hon hade förstås inte en aning om allt jobb som krävs för att bli känd, vilket Dr Phil också påpekade, utan hon såg bara stjärnglansen och glamouren.
Det blir ett högt fall för den stackars ungen när hon fattar att hon inte är tillräckligt bra trots allt.

Jag fattar inte all denna fixering vid kändisskap. Och mest av allt fattar jag inte hur folk vill leva som kändisar. Hur kan de vilja ge upp en så stor del av sitt privatliv för lite glamour? Hur kan de vilja leva som Britney Spears; att vakna upp med tjugo paparazzis utanför fönstret, att aldrig kunna gå ut utan att folk förföljer en, att se minsta lilla skavank förstoras upp i media.

Missförstå mig inte, jag drömmer också om att bli odödlig genom det jag gör här i livet. Det handlar inte så mycket om att folk ska beundra mig nu, som att de ska minnas mig när jag har dött. Jag vill göra mitt avtryck i historien, oavsett hur mycket pengar och skit det ger mig nu.
Jag frågade min brorsa om hur han skulle vilja bli känd och han svarade, inte helt oväntat, att han skulle vilja vara fotbollsstjärna. Givetvis var jag tvungen att fråga om han ville bli känd för att ha fått flest röda kort, eller för att ha filmat mest, men han ville förstås vara top scorer i England. Det kan jag köpa. Fotbollsstjärnor är överhypade och har sinnessjuka löner, men än är de inte i samma klass som popstjörnor.
Dessutom kan fotbollsspelare i stor uträckning välja hur mycket de vill synas i media. Dejtar de modeller, har poolpartyn och kör bil fulla syns de i media, men de kan också välja att inte göra det.

Men popstjärnor och skådespelare har ett slags symbiosförhållande med media. De måste synas där för att få uppmärksamhet, sälja skivor och få bra roller.

Mitt första svar på frågan hur jag skulle vilja bli känd är att jag skulle vilja vinna världens största lotterivinst på flera biljoner kronor och sedan ge bort allt till Djurents Rätt. Då kommer det givetvis att skapas en tråd om hur idiotisk jag är på Flashback och då kan jag skriva där att det var jag :D

Men sanningen är att det inte gör mig odödlig, förutom kanske i Djurens Rätts donatorregister.
Nej, jag skulle vilja uppfinna någonting. Jag är väldigt fascinerad av Tesla och hans arbete och skulle gärna göra något likadant... kanske uppfinna elektrciteten?
Ja för fan, det är så jag ska bli känd! Jag ska uppfinna elektriciteten! Då blir jag riktigt, riktigt odödlig.

Budapest is rising?
Tycker ni att det är ett märkligt namn på en blogg?
Varför inte ta mitt eviga alter-ego Girona, mitt gamla Estrangeiro, eller kanske hitta på ett helt nytt namn?
Nah, det skulle inte vara udda nog.

Sanningen är att jag ville ha något udda, som syns i mängden. Som får folk att undra vad i helvete namnet betyder och om jag har några baktankar med det. Är Budapest på uppgång? Är jag en galen ungerska som vill lägga världen under mina fötter och göra Lázló Fazekas till världens president?

Ja, är det? Jag vet inte, jag har aldrig varit där. För mig är Budapest bara en stad bland många andra.

Nej, jag tog namnet från Chess. I stycket  "You want to lose your only friend" sjungs raderna:
"1956... Budapest is rising"
"1956... Budapest is fighting"
"1956... Budapest is falling"
"1956... Budapest is dying"

De falling och dying tyckte ag lät lite väl våldsamt, eftersom jag absolut inte har något emot Budapest. Fighting.. njaee... rising är mer positivt.
Budapest is rising and there's nothing you can do about it!

Jag vill skaffa hund.
Fast nej, jag ska ordna upp mitt liv först, innan jag skaffar hund. Men jag fattar inte hur jag ska kunna skaffa valp när jag jobbar... när ska jag ha tid med den? Min kompis löste det genom att skaffa valp medan hon bodde hemma och pluggade, men min mamma har effektivt slagit hål på de drömmarna genom att säga att hon INTE vill ha in någon hund här i huset.
Det låter vettigt i och för sig,eftersom min lillebror är allergisk mot katter och mycket väl kan bli det mot hundar också. Och jag tänker inte skaffa någon nakenhund...

Igår gjorde jag ett test om vilken hund som passar mig.
Jag vill ha en hyfsat korthårig hund som är frisk, funktionell och som inte går bananas om den måste vara ensam i någon timme. Jag ska självklart motionera den, men jag vill inte ha en hund som måste springa ett maraton varje dag för att må bra.

Testet föreslog finsk vallhund (lapphund), vilket gjorde mig otroligt glad eftersom jag faktiskt har funderat på en sådan hund. De är otroligt, otroligt söta och dessutom verkar de vara snälla och friska i huvudet.