Eurovision Song Contest är över och trots den låga nivån på låtarna har jag lyckats hitta ett par guldkorn som jag sitter och lyssnar på. Min favorit just nu är Turkiets härliga rocklåt som blir bättre och bättre för varje gång man hör den.
I semifinalen lade jag knappt märke till den, men i finalen insåg jag hur bra den är, även om mina vänner inte höll med mig. De gjorde grimaser och frågade hur i h-e Turkiet kunde gå vidare från semifinalen. Tillsammans kom vi överens om att det måste ha berott på att sångaren hade en snygg gitarr (jag skojar inte, den var grymt snygg!).
Nu sitter jag och lyssnar på den och den blir som sagt bättre och bättre... fortsätter det såhär kommer den snart att vara världens bästa låt.

Lyssna själva!
Och ta en extra titt på sångaren, som enligt BBC ser ut som "a sinister James Bond". Titta även på hans snygga gitarr som enligt mina vänner är enda orsaken till att Turket gick vidare från semifinalen.

Jag har lyssnat lite på vissa av Eurovision-bidragen, men jag har tyvärr inte fastnat för något av dem som jag fastnade för som Frankrikes "L'amour a la Francaise" förra året. Det räckte med att höra den låten en gång; sedan gick jag runt och sjöng på den med ett stort leende på läpparna.
I år sjunger svikar-Frankrike på engelska och jag kan omöjligtvis acceptera detta, så vinets och baguetternas land går bort för mig. Det är synd för jag brukar alltid hålla på dem.
Jag kände att jag var tvungen att hitta en ny favorit och ett tag fastnade jag för Moldaviens sköna bluessvängiga låt, som inte helt oväntat har blivit grovsågad överallt. Men så är det alltid; alla låtar jag gillar blir sågade, inget konstigt med det.
Eftersom alla andra låtar vid en första anblicken såg antingen töntiga eller tråkiga ut gav jag upp letandet efter ett nytt Frankrike och nöjde mig med att hålla på Moldavien. Men sedan råkade jag läsa om repetitionerna i Aftonbladet och se en bild på Rysslands bidrag... och insåg att jag hade hittat en ny favorit.
Visst, låten är skit, artisten Dima Bilan har lika hög charmfaktor som Olof Palme, scenframförandet är heltöntigt... men han har Plushenko! PLUSHENKO! Jag trodde först att det var ett skämt, men tydligen ska DEN Plushenko verkligen vara med på scen när Dima Bilan sjunger. Jag såg en video av repetitionen och det ser lite skumt ut när han hoppar runt på scenen utan is, men inte alls så töntigt som jag trodde.
Gah, även om jag hatar Dima Bilan och hans slisk-låt kommer jag inte att kunna hålla mig när Plushenko dyker upp på scenen, utan ta fram mobilen och ringa som en tok, vilket förmodligen var exakt vad Dima var ute efter när han frågade Evgeni om han ville vara med.

United är ligamästare och det känns bra, men precis som förra året hoppar jag inte runt och sprutar champagne, utan nöjer mig med att le tillsammans med spelarna. Jag vet inte varför, men jag har aldrig brytt mig särskilt mycket om ligan. Visst, jag vill att United ska vinna (doh), men jag är mer förtjust i cupspel där varje match har en helt annan betydelse än en ligamatch.
Och "the cup to rule all cups" är förstås Champions League och det är den finalen jag sitter och ser fram emot nu. Det bästa är att jag till och med kan se matchen ifråga, eftersom den visas på TV6! Jag kommer att kunna se spelarnas ansikten, istället för rödsvarta pixelklumpar!

Ikväll firar jag kanske med lite Twin Peaks (om Fanny piggnar till), eller med att spela Ico. Jag håller på och läser om Sagan om Ringen också, så det är möjligt att jag sätter mig ute på balkongen med den en stund. Sist jag läste den trilogin var under den värsta hysterin och det är intressant att se hur min syn på historien har ändrats i och med att jag har sett filmerna och hunnit få nya idéer om gott och ont.