United är ligamästare och det känns bra, men precis som förra året hoppar jag inte runt och sprutar champagne, utan nöjer mig med att le tillsammans med spelarna. Jag vet inte varför, men jag har aldrig brytt mig särskilt mycket om ligan. Visst, jag vill att United ska vinna (doh), men jag är mer förtjust i cupspel där varje match har en helt annan betydelse än en ligamatch.
Och "the cup to rule all cups" är förstås Champions League och det är den finalen jag sitter och ser fram emot nu. Det bästa är att jag till och med kan se matchen ifråga, eftersom den visas på TV6! Jag kommer att kunna se spelarnas ansikten, istället för rödsvarta pixelklumpar!

Ikväll firar jag kanske med lite Twin Peaks (om Fanny piggnar till), eller med att spela Ico. Jag håller på och läser om Sagan om Ringen också, så det är möjligt att jag sätter mig ute på balkongen med den en stund. Sist jag läste den trilogin var under den värsta hysterin och det är intressant att se hur min syn på historien har ändrats i och med att jag har sett filmerna och hunnit få nya idéer om gott och ont.