Mitt blandband; en pessimistisk vision av vad det innebär att leva

På sistone har jag sett många som listar sina "blandband" i bloggarna och utmanar andra att göra samma sak. Jag har inte blivit utmanad, men tycker att det är en rolig idé, så här kommer mitt band. Grejen är att man väljer ut femton låtar och motiverar varför man har valt just dem. Syftet är, förutom att man kan skryta om hur originell musik man lyssnar på, att få nostalgikänslor över att man överhuvudtaget vet vad ett "blandband" är.

Jag har gjort det ganska enkelt för mig och valt ut femton låtar som jag har på datorn just nu istället för femton låtar jag någonsin har lyssnat på. Det gör att bandet inte är något "Best songs EVER"-band, utan mer en lista på musik jag lyssnar på just nu.

Jag har dessutom lagt till en extra twist i form ev en deppighets-faktor. Låtarna är nämligen graderade efter hur deprimerande de är och sorterade därefter så att de smöriga kärlekslåtarna är först och självmordslåtarna sist. Tanken med det är att man ska lyssna på mitt blandband och först vara jätteglad och sedan bli mer och mer deprimerad för att till sist känna att livet är helt meningslöst.

1) Baby I love you - Ramones. Denna låt blev jag kär i när jag såg ett klipp där James McAvoy sjunger den i Macbeth. Jag trodde att Ramones gjorde punk, så jag blev förvånad när jag hörde denna ganska smöriga kärlekspoplåt. Texten är mer än lovligt cliché, men melodin är trallvänlig.

2) Falling Slowly - Glen Hansard & Marketa Irglova (från filmen "Once"). Den här låten hörde jag på Oscargalan, där den vann priset för bästa låt. Jag gillade den direkt och ska se filmen så fort jag får tag på den. Det här är en typisk låt som jag i vissa situationer skulle avfärda som tråkig, men som med just de artisterna och det soundet blir stämningsfull istället.

3) Easy as Life - Tina Turner. Jag ska försöka att undvika musikallåtar på mitt blandband, men den här tycker jag inte räknas till den kategorin. Visserligen har den varit med i musikalen Aida, men det är Tina Turner som sjunger och den är inte det minsta musikalaktig. Den är en skön låt med en härlig melodi och Tina Turner har faktiskt en väldigt bra röst.

4) Cross of Honour - Grimethorpe Colliery Band. Jag har gillat brassbandsmusik sedan jag såg filmen Brassed Off och den här låten är min favorit just nu. Den kommer från just Brassed Off och får mig att tänka på gamla engelska nedgångna städer med människor som kämpar för att få ihop pengar så att de kan köpa mat till sin familj.

5) Cryin' - Aerosmith - Jag hittar mina låtar på de mest olika ställen och den här kommer faktiskt från Idol, där den rödhåriga skåningen sjöng den här på ett väldigt bra sätt. Jag blev nyfiken och ville höra originalet, som jag gillade direkt. En skön låt helt enkelt.

6) Crash and Burn - Savage Garden. Inget blandband är komplett utan Savage Garden. Och vilken låt passar bättre än deras i mitt tycke bästa låt? Tydligen var den här bannlyst i USA efter 9/11 och jag kan bara gissa att det beror på låttiteln... för själva låten är så vacker och hoppfull att jag omöjligt kan se något som kan misstolkas som terroristiskt i den.

7) Dream of You - Schiller mit Heppner. För ett tag sedan var jag helt besatt av Robin Hobbs fantasyböcker och då hittade jag en fanvideo med den här låten. Den passar väldigt bra till just fantasyvideos och får mig att tänka på enorma öppna fält, vita klippor och vargar som springer.

8) Dark Waltz - Hayley Westenra. Den här låten hittade jag i en annan fanvideo, nämligen en med musikalen Elisabeth. Tanken att göra fanvideos av musikaler med låtar som inte kommer från musikalen är lite märklig och jag måste säga att videon inte var den bästa. Dock är låten väldigt stämningsfull och vacker.

9) Women of Ireland - Kate Bush (?). Äntligen en låt som inte kommer från vare sig fanvideos eller filmer! När jag var yngre köpte jag en skiva som heter "Celtic Circle" och det här är en av de bästa låtarna på den skivan. Jag tror att det är Kate Bush som sjunger, men jag är inte 100% säker. Texten är i alla fall på gaeliska och låten ger mig sådana nostalgikänslor. Jag vill tillbaka till Irland :(

10) Skellig - Loreena McKennit. Den här kommer också från Celtic Circle, men är till skillnad från "Women of Ireland" på engelska. Jag vet faktiskt inte vad den ska handla om, men jag tolkar fritt in Robin Hobbs böcker i texten och så länge det fungerar för mig är jag nöjd. Loreena har en riktigt bra röst och hela låten fullkomligt skriker fantasy.

11) Jolene - Dolly Parton. Texten är kanske inte den bästa, men det här är en härlig countrysvängig låt och Dollys röst är faktiskt bra. Den här lärde jag känna när jag hörde en parodi på den med "Son of Sven".

12) Knights of Cydonia - Muse. Första (och enda) "spellåten" på bandet. Den här kommer från Guitar Hero och är förjävlig att spela (jag har bett Fanny att säga till på skarpen om jag någonsin får för mig att spela den igen), men dödscool att lyssna till. Jag gillar speciellt gitarrerna i början och det faktum att de varit sparsamma med sång. Istället är det gitarrerna som gör låten.

13) Paint it Black - Marie Laforet. Jag bad om tips på fransk musik på ett forum för ett tag sedan och fick tipset att lyssna på Marie Laforet och speciellt hennes cover på Rolling Stones' "Paint it Black". Och jisses vad bra den här låten är. Jag säger det inte ofta, men det här är bättre än originalet (som jag känner till väl efter att ha spelat den på Guitar Hero).

14) Ghost Town - Huns and Dr. Beeker. Nu börjar vi komma in på de seriöst deprimerande låtarna. Det här är en riktigt sorglig, men också fascinerande låt om Chernobylkatastrofen och människorna som dog där. Med textrader som "Mama where are you?" skulle den kunna bli överdrivet smörig, men de lyckas balansera upp låten på ett beundransvärt sätt som gör att man inte bara blir berörd, utan också fascinerad. Fast det kanske inte var meningen?

15) Whiskey Lullaby - Bill Paisley & Allison Krauss. Och så den mest deprimerande låten jag kunde hitta. Den här handlar om två människor som älskar varandra men krossar varandras hjärtan, vilket resulterar i att båda dricker en massa whiskey och tar självmord. Den är är verkligen sjukt deprimerande, men också vacker på det där lite morbida sättet.


Hur känner ni er nu? Blev ni deprimerade efter att ha läst detta? Jag vill tro att mitt blandband reflekterar livet; först är vi naiva och oskyldiga för att bli mer och mer bittra och till sist ta våra liv.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0