Sitter och lyssnar på "Aralbad" från spelet Syberia.
Eller ja, det är förstås jag som döpt musikstycket till Aralbad. Egentligen heter musikstyckena bara music0, music1, music2 och music3, men de namnen lät lite trista. Troligvis trodde Benoit Sokal att ingen skulle bli så kär i musiken som jag blivit, för han släppte inget soundtrack till spelet...
Då återstod bara för mig att gå in i spelmappen och stjäla ljudfilerna. Sedan döpte jag dem efter stället där de loopas (varje ljudfil spelas på ett speciellt ställe i spelet): Valadilene, Barrockstadt, Komkolzgrad och Aralbad.

All musik i spelet är vemodig, precis som den ska vara. Alla miljöer i spelet är ju ställen som en gång varit stora, kända och fulla med folk, men som nu är på väg att bli bortglömda.
Till Valadilene kom en gång folk från när och fjärran för att besöka den kända leksaksfabriken... men i spelet är fabriken stängd och människorna blir färra och färra... staden blir tystare och tystare.
Barrockstadt var en gång ett universitet som var ledande inom naturvetenskap. Studenterna kom med tåg från hela världen, men i spelet får man veta av rektorerna att inget tåg har stannat där på länge.
Komkolzgrad och Aralbad var en gruvstad respektive en kurort och deras historia är samma som de andra ställenas... en gång var de fulla av liv och världkända, men nu har ingen kommit dit på länge.

Så vad är Syberias poäng? Att ingenting varar för evigt?
Aralbad: