Ska dra till jobbet snart och tillbringa några fler timmar i kassan, samtidigt som jag försöker kränga på kunderna grafikkort, mobiltelefoner och helt onödiga försäkringar för att några aktieägare i Borås ska kunna fylla sina plånböcker.
Nice.
Idag ska det i alla fall börja en ny tjej i kassan, vilket är roligt. Det är kul när de är så ungaoch naiva och inte vet vilket jävulskt företag de fått jobb hos. Efter någon månad kommer de att vara som alla andra arbetare, söka nya jobb och bara längta tills de kommer därifrån.
Jag har ju redan kommit därifrån, men ändå går jag tillbaka dit... varför? För att de ringde och undrade om jag kan jobba några dagar den här veckan. Och det är ju lite pengar i alla fall.

Det känns så skumt när det kommer in kunder och köper 50-tums plasmor för 25000 och jag slår in det i kassan, ler och påminner dem att inte lägga den ner. Det är inte en verklig summa för mig. Jag skulle aldrig ha råd att köpa en sådan TV själv... men ändå ser jag dagligen sådana rulla förbi mig, ut till vardagsrum rumtom i Stockholm.
Det känns märkligt att sälja något man själv inte har råd med.