Tio album som betyder något
10 album i min skivsamling som betyder något för mig (i en icke-kronologisk ordning):
- Silverchair - Neon Ballroom
Denna lyssnade jag mycket på under första året på Jälla och jag tänker fortfarande alltid på elevhemmet när jag hör låtarna. Speciellt Emotion Sickness.
- Blandade Artister - Alpha
Min första skiva som jag brände. Vilken känsla det var att kunna samla låtar precis hur man ville på skivan! De jag valde då var bl.a Llorando, Lord of the Rings och A Thousand Beautiful Things.
- Blandade artister - Liberté, egalité et fraternité: The Best of the old republic
Min bästa skiva jag bränt någonsin. Jag lyssnar fortfarande mycket på den och måste erkänna att mixen av låtarna är perfekt. Exempel på låtar som finns med är Amsterdam, Greensleeves och Si Demain. Och skratta inte åt namnet på skivan... alla mina hemmagjorda skivor har långa och helt obegripliga namn.
- Blandade artister - Best of Bond
Jag har alltid älskat Bond-låtar och den här skivan innehåller alla från James Bond-temat i Dr No till Tomorrow Never Dies. Den här skivan har jag lyssnat på många, många gånger.
- Nordman - Be Mig (?)
Nordman var min första idol och det var hans andra skiva som jag tyckte var allra bäst. Jag minns inte vad den heter, men största hitlåten heter Be Mig, så jag tror att skivan också kan ha hetat det. Jisses, när kom den ut egentligen? Jag måste ha varit sju år eller så när jag lyssnade på honom.
Edit: Jag kollade upp det och enligt CDON kom första skivan 1994. Då var jag åtta år. Han har gett ut andra skivor efter de två första, men jag känner inget intresse av att lyssna på dem nu.
Edit 2: Han var tom. med i Melodifestivalen för ett par år sedan, men för mig var det inte alls samma Nordman som gubben jag lyssnade på som liten. Låten var rätt dålig också.
Bomfunk MC's - Första skivan
Den här skivan lyssnade jag på halvvägs genom högstadiet. Nuförtiden är deras hiphop inte riktigt min grej, men vissa låtar är fortfarande helt okej. Jag tror inte att jag ens då tyckte att låtarna var de bästa jag någonsin hört, utan det var mer att de var coola och att de var inne att gilla sådan musik. Dessutom kommer de från Finland och vad jag minns var det de som var de första artisterna från "mitt land" som blev populära i Sverige. Ni kan inte ana hur stolt jag var för att finsk musik visade sig vara mer än bara den där jävla tangon de skickar till varje schlagerfinal och som sedan får typ en röst.
Kent - Vapen och Ammunition
Precis som Silverchair får mig att tänka på elevhemmet får Kent mig att tänka på Åsa och Maria, som var mina Kentvänner i gymnasiet. Speciellt Åsa var ett stort Kent-fan och hon drog iväg mig och Maria till två konserter. Jag är ingen konsertmänniska egentligen, men det var häftigt. Vapen och Ammunition är speciell eftersom den kom ut under min tid i gymnasiet (eller strax innan) och för att det är Kents bästa album. Jag tror inte att det finns perfekta låtar, men om det fanns skulle Dom Andra vara en av dem.
London Cast - Phantom of the Opera (CD2)
Flera av skivorna representerar olika platser eller personer i mitt liv och den här symboliserar tiden hos Ica Maxi i Arlanda, som nu i efterhand känns som en väldigt lycklig tid. På den tiden hade vår bil ingen CD-spelare och eftersom jag inte hade så många band lyssnade jag mycket på andra akten från Phantom of the Opera när jag körde till jobbet. Första akten var gud vet var (därför är det bara CD2 som är med på den här listan).
Savage Garden - Affirmation
Den här skivan lyssnade jag på i gymnasiet, så jag antar att den kom ut då. Den representerar egentligen ingenting för mig, utan den är bara jäkligt bra. You can still be free ska spelas på min begravning har jag bestämt.
Savage Garden - Savage Garden
Jag vet inte när den här skivan kom ut, men jag lyssnade på den i högstadiet. Det är svårt att beskriva vad den representerar för mig, eftersom det inte är en speciell plats eller person. Det är snarare en insikt eller en känsla... att man inte behöver vara tuff och hård, utan att man kommer långt på att vara sig själv. Efter att Darren Hayes kom ut som bög förstärks självklart den här bilden, men jag tror att jag såg den redan då. Savage Garden var aldrig ett pojkband som alla dregglade över, utan de gick sin egen väg och jag älskade dem för det. Jag älskar dem fortfarande och tror att jag alltid kommer att göra det.
- Silverchair - Neon Ballroom
Denna lyssnade jag mycket på under första året på Jälla och jag tänker fortfarande alltid på elevhemmet när jag hör låtarna. Speciellt Emotion Sickness.
- Blandade Artister - Alpha
Min första skiva som jag brände. Vilken känsla det var att kunna samla låtar precis hur man ville på skivan! De jag valde då var bl.a Llorando, Lord of the Rings och A Thousand Beautiful Things.
- Blandade artister - Liberté, egalité et fraternité: The Best of the old republic
Min bästa skiva jag bränt någonsin. Jag lyssnar fortfarande mycket på den och måste erkänna att mixen av låtarna är perfekt. Exempel på låtar som finns med är Amsterdam, Greensleeves och Si Demain. Och skratta inte åt namnet på skivan... alla mina hemmagjorda skivor har långa och helt obegripliga namn.
- Blandade artister - Best of Bond
Jag har alltid älskat Bond-låtar och den här skivan innehåller alla från James Bond-temat i Dr No till Tomorrow Never Dies. Den här skivan har jag lyssnat på många, många gånger.
- Nordman - Be Mig (?)
Nordman var min första idol och det var hans andra skiva som jag tyckte var allra bäst. Jag minns inte vad den heter, men största hitlåten heter Be Mig, så jag tror att skivan också kan ha hetat det. Jisses, när kom den ut egentligen? Jag måste ha varit sju år eller så när jag lyssnade på honom.
Edit: Jag kollade upp det och enligt CDON kom första skivan 1994. Då var jag åtta år. Han har gett ut andra skivor efter de två första, men jag känner inget intresse av att lyssna på dem nu.
Edit 2: Han var tom. med i Melodifestivalen för ett par år sedan, men för mig var det inte alls samma Nordman som gubben jag lyssnade på som liten. Låten var rätt dålig också.
Bomfunk MC's - Första skivan
Den här skivan lyssnade jag på halvvägs genom högstadiet. Nuförtiden är deras hiphop inte riktigt min grej, men vissa låtar är fortfarande helt okej. Jag tror inte att jag ens då tyckte att låtarna var de bästa jag någonsin hört, utan det var mer att de var coola och att de var inne att gilla sådan musik. Dessutom kommer de från Finland och vad jag minns var det de som var de första artisterna från "mitt land" som blev populära i Sverige. Ni kan inte ana hur stolt jag var för att finsk musik visade sig vara mer än bara den där jävla tangon de skickar till varje schlagerfinal och som sedan får typ en röst.
Kent - Vapen och Ammunition
Precis som Silverchair får mig att tänka på elevhemmet får Kent mig att tänka på Åsa och Maria, som var mina Kentvänner i gymnasiet. Speciellt Åsa var ett stort Kent-fan och hon drog iväg mig och Maria till två konserter. Jag är ingen konsertmänniska egentligen, men det var häftigt. Vapen och Ammunition är speciell eftersom den kom ut under min tid i gymnasiet (eller strax innan) och för att det är Kents bästa album. Jag tror inte att det finns perfekta låtar, men om det fanns skulle Dom Andra vara en av dem.
London Cast - Phantom of the Opera (CD2)
Flera av skivorna representerar olika platser eller personer i mitt liv och den här symboliserar tiden hos Ica Maxi i Arlanda, som nu i efterhand känns som en väldigt lycklig tid. På den tiden hade vår bil ingen CD-spelare och eftersom jag inte hade så många band lyssnade jag mycket på andra akten från Phantom of the Opera när jag körde till jobbet. Första akten var gud vet var (därför är det bara CD2 som är med på den här listan).
Savage Garden - Affirmation
Den här skivan lyssnade jag på i gymnasiet, så jag antar att den kom ut då. Den representerar egentligen ingenting för mig, utan den är bara jäkligt bra. You can still be free ska spelas på min begravning har jag bestämt.
Savage Garden - Savage Garden
Jag vet inte när den här skivan kom ut, men jag lyssnade på den i högstadiet. Det är svårt att beskriva vad den representerar för mig, eftersom det inte är en speciell plats eller person. Det är snarare en insikt eller en känsla... att man inte behöver vara tuff och hård, utan att man kommer långt på att vara sig själv. Efter att Darren Hayes kom ut som bög förstärks självklart den här bilden, men jag tror att jag såg den redan då. Savage Garden var aldrig ett pojkband som alla dregglade över, utan de gick sin egen väg och jag älskade dem för det. Jag älskar dem fortfarande och tror att jag alltid kommer att göra det.
Kommentarer
Trackback
